Hårt mot hårt mot ensamheten
Så gör jag det. Det jag inte gjort på så länge, för att glömma dig? Det är omöjligt.
Jag läser allt, alla månader jag missat. Klumpen i magen finns fortfarande kvar. Nu känner jag den igen. Den har varit där sen den där dagen. Jag vill tro att allt handlar om mig, att du fortfarande tänker på mig. Jag tänker på dig. Men du kanske har gått vidare på något vis. Om det är så, önskar att du ljuger för dig själv. Som jag gör. För någonstans bakom allt det där onda, all besvikelse och alla tårar, så är du den finaste jag någonsin haft. Jag tror du känner likadant. För när det var vi, då var jag lycklig. På riktigt.
Kommentarer
Postat av: karin
åh feffan du är bra. you can do it! jag stöttar dig i allt youknow
Postat av: matilda
du är bäst
jag känner likadant, även fast jag inte vill erkänna det för mig själv. jag tror jag är starkare än vad jag är. men på något sätt fortsätter allt och allt får ta den tid det behöver.
men du, med dig klarar jag alt, även fast det är tufft.
för tufft
<3
Trackback
