Vad jag bryr mig om är att höra dig andas, veta att du är nära

Jag hatar samtidigt som jag älskar känslan av att sväva i total ovisshet.
Förhoppningar och regnbågar. Tro och en himla massa tvivel.
Jag går runt här i feber och dom säger att det är bra att längta. Hoppas det är sant.
Snart tar jag tåget härifrån, mot Gävle, bort från er. Men vi ses snart igen. Det har vi ju bestämt.
Jag har din jacka på mig.
Och i den,
i den är jag redan en vinnare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0