Shoopsong

Ibland. Ibland saknar man allt det där gamla.
Skolan, tryggheten, fika på Ebbas, Tivoli, tävlingarna med Primus. Ja, jag saknar Primus.
Alla kompisar som alltid skulle vara så nära, som man knappt hör av längre.
Jag saknar det, men det betyder ju inte att jag vill tillbaka. Inte alls.
Det var då.
Och det känns jävligt bra ändå. Nu vet man vilka vänner man verkligen har, och det betyder mer.
Saker som aldrig skulle ta slut tog slut, men det är kanske så det ska vara?
Och Helsingborg var fint, vänner, kärlek och dans.
Men samtidigt finns det så mycket ångest i den stan, som jag kan vara utan.
Jag orkar inte tänka bakåt längre, det leder ingenstans.
Och nån gång kommer det vi bli igen Primus, det vet jag.

Nu tänker jag bara framåt, låter klyscigt, men vafan. Det är sex dagar tills jag, Matilda och Marie drar till Gbg för att se Håkan. Sex dagar tills jag får träffa Karin igen.
Fina Karin.