Shoopsong

Inatt drömde jag att om Anders Wendin. Vi var tillsammans i Tokyo, bästa drömmen på länge I say.
 
Helgen har varit grym, körde bil med Matilda och Marie till Göteborg, massa Håkan på högsta volym och massa girltalk. Parkerade vid Liseberg och ställde oss i den lååånga kön utanför. Men trots det fick vi en riktigt bra plats långt fram i publikhavet av småfolk, kan man växa ur Håkan? Näe! Karin knuffade sig fram till oss och två minuter över åtta kom Håkan ut på scenen! Lika underbar som alltid. Grymt bra konsert som började med Tro och Tvivel & avslutades med Nu kan du få mig så lätt. Jag trodde jag skulle gråta, men jag hade inget att gråta över. Skönt. Det blev istället massa skratt, hålla handen med Karin och skrika sig hes av glädje. Efter en 110 minuters fantastisk konsert tog vi bilen och körde genom Göteborg. Med rutorna nere och Ramlar som dånade ut ur mina grymt bra högtalare. Massa söta pojkar.. & flickor dansade med oss längst gatorna, synd att dom inte fick plats. Det blev pyjamasparty på Hisingen och lördagen bjöd på supermysig frukostbuffé och lite shopping. Vid två tog vi vårt pick&pack, kramade Karin och åkte den långa vägen hem. Vi spelade "Skruttbilsskivan" som jag fått av Marie och sjöng ut ordentligt. Fem och en halv timmes körning gick förvånandsvärt fort, för vad vore jag utan mina girls? Tack för allt, ni är så vackra att Sinatra skulle ha fallit vid era fötter! Vi kommer göra det igen snart, snart.

Psst. Jag hoppas jag drömmer om Anders inatt igen.